Samsovning - Rätt eller fel?

Scroll down for English
 
Samsovning är ett ämne som det diskuteras varmt kring. Ska man samsova eller ej? Ökar risken för plötslig spädbarns död vid samsovning? Sover mitt barn bättre i egen säng? Men framför allt, kommer JAG att sova bättre om bebisen sover i egen säng? 
 
När Lilleman föddes så gick det inte alls att få honom att somna i sin säng. Han sov alltid i sitt babynest och vi kunde enkelt flytta nestet från soffan till sängen eller vagnen. I sängen så hade vi nestet högst upp vid våra huvuden och våra kuddar flyttade vi en bit ner så att han fick sitt egna lilla space. Han hade även sitt egna täcke för det rekomenderade BVC. Okej, jag var kanske inte helt ärlig tidigare. Det är sant att det var svårt att få Lilleman att sova i sin spjälsäng. Men faktum är att jag inte ville ha honom där heller. Jag tyckte att det var otroligt jobbigt att ha honom så långt ifrån mig, även fast det inte var mer än en halvmeter. Men jag tyckte att det var fysiskt jobbigt att behöva resa mig upp varje gång jag ville kolla så att han andades. Sen var det även psykiskt jobbigt att inte ha honom nära. Han hade ju ändå bott i min mage under så pass lång tid och det fanns en slags saknad inom mig så fort han inte var nära. Men jag minns att jag vaknade en natt och såg att Lillemans pappa hade handen över hans ansikte. Så visst, samsovning var kanske inte optimalt alla gånger. 
 
När Spalice föddes så införskaffade vi ett bedside crib i tron om att hon skulle sova där. Men i stället för att sova där så används den som ett slags skydd så att hon inte ska ramla ur sängen. För i en 180 säng så sover vi fyra personer. Ytterst på ena sidan sover barnens pappa, sedan ligger Lilleman, sedan jag och ytterst ligger Spralice (med ett bedside crib bredvid som sagt så att hon inte kan ramla ut). Visst blir det lite trångt vissa gånger och det är nog inte alla som tycker att vi gör rätt när vi låter våran, nästan, fyraåring sova mellan oss i sängen. Lilleman har inte alltid sovit hos oss. Under ungefär ett halvår sov han i egen säng men en gång när han blev sjuk så fick han somna hos oss och efter det kunde han inte somna i sin säng. 
 
Men är samsovning rätt eller fel då? Ja, det går ju så klart inte att svara på. För det första så tror jag att det krävs mer forskning kring det för att ta reda på vilka samband som egentligen finns mellan samsovning och plötslig spädbarnsdöd. Och för det andra så tycker jag att varje familj ska göra det som passar bäst för dem. Det kan vi väl ändå ta att enas om? Hos oss fungerar samsovning med två barn fruktansvärt bra. Alla får plats i sängen, ingen får någon fot i ansiktet (läs allt för ofta) av någon annan och ingen blir störd i sin sömn av att någon skriker, hostar eller sparkas.
 
Hur fungerar det hemma hos er? Har ni samsovit eller inte?
 
 
Läs även:
 
 
 
 

 Co-sleeping - Right or Wrong?
 

Co-sleeping is a topic that is discussed on a regulary basis. Should you co-sleep or not? Increases the risk of sudden infant death by co-sleeping? Will my child sleep better in his or her own bed? But above all,  will I sleep better if the baby is sleeping in her own bed?
 
When Lilleman was born, it was dificult to get him to fall asleep in his bed. He always slept in his babynest and we could easily move the nest from the couch to the bed or the stroller. We kept the nest at the top of our bed and moved our pillows down a bit so that he got his own little space. He also had his own blanket because the doctor recomended it. Okay, maybe I was not completely honest before. It is true that it was difficult to get him to fall asleep in his crib. But the fact is that I didn't want him there either. I thought it was incredibly difficult to keep him so far away from me, even though it wasn't more than two foot away. But I thught that it was exhusing to have to get up every time I wanted to check that he was still breathing. I also thought that it was mentally tough not having him close. After all, he had been living in my stomach for such a long time and there was a kind of regret in me as soon as he was not close. But I remember I waking up one night to find his father having his hand over Lillemans face. So yes, co-sleeping was perhaps not optimal at all times.
 
When Spalice was born, we bought a bedside crib in the belief that she would sleep there. But instead of sleeping in it, we're using it as a kind of protection so that she will not fall out of our bed. For in our bed, there's four people sleeping. On one side of the bed, the kids father is sleeping. Then Lilleman is sleeping between him and me. And on my other side, Spralice is sleeping (with a bedside crib beside which I mention earlier, so that she can not fall out of the bed). Sure, it gets a bit crowded at times and it's probably not anyone who thinks that this it's optimal that our almost four year old sleeps between us in bed. But Lilleman haven't always slept with us. During approximately six months, he slept in his own bed but once when he was ill, we let him sleep with us, and after that, he could not sleep by himself.
 
But is co-sleeping right or wrong? There's of course no right answer. Firstly, I believe that we need to do more research on the subject to find out what relationship actually exists between co-sleeping and SIDS. And secondly, I think that every family should do what is best for them. Can we please agree on this? In our home, co-sleeping with two children workes terribly good. Everyone fits in the bed, no one is getting any feet in their face (read all too often) by someone else and no one is disturbed in their sleep by someone screaming, coughing or kicking.

How does it work in your home? Do you co-sleep or not?

 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mylittlecraftylife.blogg.se

En blogg om mitt lilla liv som pysseltokig småbarnsmamma.

RSS 2.0